Bruksprov

Nivåer
* appellklass, som är den lägsta nivån
* lägre klass
* högre klass
* elitklass

Grenar
* spår
* sök
* rapport
* skydds

Gemensamt för de olika nivåerna och grenarna är att hunden prövas dels i fältprov, dels i lydnadsprov. Detta görs på en och samma dag. Då hunden nått tillräckligt bra resultat på en nivå flyttas den upp till nästa. Svårighetsgraden ökas successivt vartefter man flyttas upp i klasserna. Det gäller både på fältdelen och på lydnadsdelen.
Lydnadsdelen i appellklass består av grundläggande moment som t.ex. att gå fot, apportering, hopp och platsliggning.
På den högsta nivån, elitklass, ingår avancerade lydnadsmoment t.ex. apportering av tung apport (upp till 4 kg). Platsliggning med skott sker från lägre klass och uppåt.
Man kan välja att tävla i endast en av grenarna: spår, sök, rapport eller skydd. Men många provar på att utbilda och tävla med hunden inom flera grenar.

Appellklass
I appellklass ska hunden antingen följa ett kortare spår, göra ett enkelt sök arbete eller springa en kortare rapportsträcka.

Spårhunden
Här följer hunden en persons fotsteg, dvs. vittring på marken.
I elitklass ska spårhundarna följa ett spår som är cirka 1500 m långt och en och en halv timma gammalt och markera 8 stycken föremål i spåret.

Sökhunden
Här arbetar hunden med hög nos och i luftburen vittring.
I elitklass ska sökhundarna leta rätt på tre personer, ett par av dem helt dolda, i ett kuperat skogsområde som är 100 m brett och 300 m långt.

Rapporthunden
Här arbetar hunden i en blandning av markburen och luftburen vittring
Rapporthundarna springer i elitklass sammanlagt över 6 km mellan stationer med inbördes avstånd på upp till 2 km. Dessutom är det skott på sträckan.

Skyddshunden
I skydds, som kommer in först i lägre klass, utbildas hunden till att bland annat försvara föraren vid angrepp, men ska utöver detta också kunna spåra och söka. Man måste ha licens från SBK för att få tävla i skydds. Man brukar kalla skyddet för bruksprovens formel 1.

Appellklass och lägre klass

I dessa klasser ingår momentet budföring, då ska hunden på kommando springa till en mottagare 50 m bort och sätta sig fot, för att sedan skickas tillbaks till sin förare.

Högre klass och elitklass
Här ingår ett moment som kallas uppletande, där hunden inom ett 50 x 50 m stort område ska leta upp och apportera föremål. Föremålen är av typen handske, portmonnä eller liknande och ska hittas inom en begränsad tid.
På en och samma dag tävlar ekipaget alltså i en fältdel, en lydnadsdel samt budföring eller uppletande av föremål.

Som vid all annan dressyr inom Svenska Brukshundklubben bygger inlärningen på hundens naturliga förutsättningar. Den ska vara lustbetonad för såväl hund som förare. Som grund måste finnas en god relation mellan förare och hund, och en bra allmänlydnad. Brukshundklubben har en kursverksamhet där man redan från hundens valpålder kan utveckla samarbetet mellan förare och hund.
Hunden behöver inte alls vara av brukshundsras för att göra goda resultat vid brukstävlingar. Men hunden måste vara renrasig, dvs. ha stamtavla för att få tävla bruks. Så gott som alla hundar går att utbilda, om än kanske inte till absolut toppnivå, resultatet beror i stor utsträckning på förarens fantasi och tålamod.
Fältproven, där man framför allt utnyttjar hundens utomordentliga luktsinne, är mycket naturliga för hunden och stimulerande på så vis att hunden får använda både kroppen och hjärnan. För föraren är det fascinerande att följa hur hunden löser uppgifter som vi med våra mindre utvecklade sinnen inte har en chans att klara av.
Lydnadsmomenten bygger mera på hundens vilja att samarbeta med föraren, och förarens förmåga att utveckla denna sida hos hunden.

Regler och poängberäkning för Bruksbarometern
Regler och poängberäkning för Lydnadsbarometern

Skriv ut

  • Senast uppdaterad 19 mars 2018
  • Träffar: 2562